Kvällen på Röda kvarn

1956 var bions rekordår. Det året gick svenskarna som mest på bio och biograferna hade 80 miljoner besökare! Mot slutet av 50-talet hade Sverige dessutom Europarekordet i antal biografer.

Det är under dessa biografers gyllene år som Inger börjar föra en, vad man skulle kunna kalla, ”biodagbok”. I den skriver hon med exakt noggrannhet vilka dagar, datum och filmer hon går och ser. Hon ger även filmerna betyg med hjälp av uttryck som ”VRÅLENSJÄTTEBRA” eller ”VÄRLDENS BÄSTA”. Genom Ingers material, som finns att beskåda på Västmanlands län museums arkiv och bibliotek, får vi en personlig och detaljerad inblick i bions guldålder från en tonårings perspektiv.

Biografernas besökssiffror började sjunka rejält från och med 1958 och fem år senare hade publikantalet halverats till knappt 40 miljoner. ”Biografdöden” var ett faktum, samtidigt som över 1,8 miljoner svenskar skaffat TV-licens. När TV gjorde sitt intåg 1956 och började med sina reguljära TV-sändningar, blev biobesöken allt mer lidande. För om man kunde se rörliga bilder hemma i vardagssoffan, varför då ödsla tid och pengar på att gå på bio? Biografernas svar på denna fråga kom i form av en slogan: ”Se film på rätt sätt, gå på bio!”

Ingers familj skaffade TV tidigt. Och både grannar och släkt samlades kring televisionsapparaten för att se fotbolls-VM sommaren 1958. 1965 blev Inger anställd på Hennes & Mauritz där hon fann sig väl till rätta bland modekläder, klädintresserade kunder och goda arbetskamrater, och blev så småningom chef för damavdelningen. När hon slutade vid H&M vid 65 år ålder, var hon en av dem som jobbat längst på företaget – hela 40 år! Inger tappade aldrig sitt filmintresse, men de sista åren nöjde hon sig med att huvudsakligen se filmer på TV.

Ingers son Mikael har gjort en kortfilm om sin mors filmpassion, "Kvällen på Röda kvarn". Länk till Youtube-filmen finns i länklistan längre ner i artikeln, tillsammans med länk till Ingers favoritfilmer samt artikel om Västerås biografer.