”Jag lekte mycket själv”

Måd föddes år 1947 i Tillberga. Under ett par år bodde familjen på Källgatan i Västerås, för att sedan flytta tillbaka till Tillberga igen. ”Vi var typisk arbetarklass. Mamma var hemma ända tills jag började i skolan, sedan började hon på hemtjänsten. Pappa jobbade på verkstad och stod vid svarven. Eftersom jag har varit ensambarn har jag inte riktigt tyckt att barn har varit roliga, så jag har lekt mycket själv.”, berättar Måd.

I början på 1950-talet var Måd, då cirka fyra år ung, med sina föräldrar på Skansen. Där fanns det många olika slags djur. ”Vi kommer till ett stånd och där finns det nallar från pyttesmå till jättestora. Då säger min pappa att jag får välja vilken jag vill. Mamma får nästan spader. Hon tror att jag ska välja en nalle som är lika stor som mig själv. Men jag tar Nalleman och han var vackert rödlila på den tiden. Och han vart min älskling som syns.”, berättar Måd och visar upp Nalleman, som idag är 72 år och sönderälskad.

Måds pappa byggde ett dockskåp till henne av en bokhylla och hennes mamma sydde gardiner. I dockskåpet brukade hon leka med Nalleman, som fick en särskild plats i hörnet. ”Han hade ögon då. Och jag pratade med honom – ’Tycker du dem ska få gröt till frukost? Nej, säger Nalleman, det får dem inte. De ska inte få någon frukost idag’”. En leksak hon däremot inte gillade särskilt mycket var en celluloiddocka. Den var i hård plast, hade raka armar och ben, ditmålat hår och såg ut som en 10-åring. På den tiden fanns det inga dockor som föreställde bebisar. ”Den lekte jag inte med. Det var ingen mysig docka”.

"Jag fick gå på lekis, på barnträdgård, därför att jag inte hade några kompisar. Tittade inte fröken på mig då sprang jag hem, eller så sprang jag till fängelset och spelade fotboll med fångarna. Det var roligare”, berättar Måd. Hon var sex år och gick då på Fridnässkolan som ligger bredvid Västerås gamla fängelse. Hur hon kom över staketet? ”Det var ingen konst då. Det var inga stora staket. Vad skulle jag vara orolig för? Det var ju snälla killar. De spelade fotboll ute på planen”

Måd lekte inte med så många barn på fritiden, men i skolan var det annorlunda. När hon gick på Blåsboskolan i Västerås bytte tjejer bokmärken och filmisar medan killarna spelade kula. ”Du ska inte tro att man lekte med en kille. Det fanns inte på kartan. Sen flyttade jag till Tillberga när jag gick i femman, och där var det ingen skillnad på killar och tjejer. Det var märkligt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.”, minns Måd. Tjejerna och killarna brukade bland annat leka kurragömma i skogen, samt hoppa hage och hopprep ihop.

Det fanns inga aktivitetsleksaker till barnen på skolgården under 1950-talet. Ville man leka med något på rasten tog man med sig det hemifrån. Bollspel var en vanlig lek, och alla fick vara med. ”Det var aldrig frågan om att man inte skulle vara med för att man inte hade egna bollar. Det var nog värre med killarna som spelade kulor. De spelade av varandra kulorna. Då behövde man ha egna. I slöjden så virkade man en bollpåse så att man skulle kunna ha bollarna med sig. Sen hängde man påsarna på en krok utanför medan man var inne på lektionen.”.

När Måd fick egna barn tillbringade de mycket tid tillsammans i skogen. De gjorde kottedjur, precis som hon själv gjort som liten, och satte rönnbär på långa snören som blev girlanger att hänga i fönstret. Även potatistryck och saltdeg var en återkommande lek.

Måd tycker att leken är jätteviktig, både för att utvecklas fysiskt och psykiskt. ”Leker man med andra så får man empati, lär sig ta hänsyn. Det är det som leken är till för.”, resonerar Måd och tycker att tekniken idag tar för mycket plats.  

Lekar som Måd minns

Tippen: Rita en gubbe och placera ut russin på gubben. En person bestämmer vilket av alla russin som är ”tippen”. De andra får sedan plocka russin tills tippen är funnen.

Gömma nyckel: En person gömmer en nyckel och säger om den finns i höjd med fågel, fisk eller mitt emellan. De andra letar sedan efter nyckeln. Förr fanns det nycklar i varje dörr och de var lätta att få tag på, men det går att använda valfritt föremål.

Flyga drake: Drakarna byggdes av egenhändigt plockade pinnar från skogen och tyg hemifrån.

Sista paret ut: Deltagarna ställer sig i par på ett led och ropar ”sista paret ut”. De som står sist ska då springa och försöka ställa sig först utan att bli tagna.

Jakobs stege: En person tar en lapp och gömmer den i sin hand. De andra gissar vilken hand lappen är i, de som gissar rätt får ett poäng.