Rönnby Borg i S.t Ilians socken
Ett förbisedt fornminne*
*Förljande beskrifning av Västmanlands fornminnesförenings medlem kyrkoherden Karl Hulth i Skultuna öfver Rönnby borg i S:t Ilians s:n upplästes af denne vid vid Föreningens årssammanträden 1900, och erbjöd kyrkoherden Hulth manuskriptet åt Föreningen, hvilken beslöt med tacksamhet mottaga detsamma för dess införande i detta häfte af årsskriften.
Då man färdas norrut från Vesterås, Skultunavägen, har man på höger hand en höjdsträckning som begränsar Svartåns vattenområde åt öster. Denna höjer och sänker sig i högre och lägre bergkullar. En sådan är belägen rakt öster ut från Hofsta by på Rönnby bys mark 0,5 kilometer på sidan om landsvägen och 4 kilometer från Västerås stad. Kullen presenterar sig på afstånd, beväxt som den är med buskar och löfträd, rätt tilltalande. Kommer man närmare, finner man, att den reser sig ,med en nästan rakt stupande bergvägg upp ur en kärraktig mark, som på senare åren blifvit utdikad, men otvetydigt gifver vid handen, att här fordomdags varit sjö. En gångstig följer kullens fot efter och en klar källa upprinner vid sidan därom. Tager man af en sidostig åt höger upp mellan hasselbuskar, björk- och aspträd, så kommer man snart till en stuga (Bergbo), som ligger i sänkan mellan denna och närmaste kulle norr ut. Man går öfver den lilla täppan söder om stugan och befinner sig strax på underlig mark, som sviktar för hvarje steg man tar. Man trampar utan att veta det lemningarna af en forntida borg, som när man kommit upp på höjden, ter sig ganska imponernade.
Kullens långsträckta topp, i norr och söder sparsamt beväxt med träd och buskar, omslutes öster och söder ut af en till större delen raserad halfcirkelformig ringmur, hvars bredd kan beräknas till 12 à 13 fot och som i längd mäter 240 fot. Den är på 3 ställen upprifven af skattsökare och till sina konturer bäst framträdande i sydvestra hörnet. På ett ställe i sydost är en stor urgräfning i muren, uppkommen däraf, att byggnadsdelen i stor mängd blifvit bortförd därifrån.
På vestra sidan om kullen är ingen mur; där stupar bergväggen brant ned till ett djup af 40 á 50 fot. Utom själfa huvudmuren kan man ännu skönja spår af två andra yttre ringmurar, af hvilka den yttersta till sin sträckning tydligast framträder. Den utgår från en bergklint söder om hufvudkullen och går först åt öster och bryter sedan i rak vinkel åt norr ända till bakre gafveln af en gammal källare på torpet. Det är den man först trampar på, när man på den väg, som här är angifven, söker komma upp på höjden.
Så godt som hela borgen har för icke länge sedan varit helt och hållet skogsbeväxt. Uthuggningen har bringat den i dagen. För befolkningen i trakten är den icke okänd, men märkligt nog finnes den icke omnämnd hvarken af Grau i hans bekanta beskrifning öfver Vestmanland eller af Herman Hofberg i hans "Vestmanlands fornlemningar och minnesmärken", ej heller angifven å Sveriges geologiska undersöknings kartverk, där eljest helt obetydliga fornminnen äro utprickade.*)
I bergväggen vester ut skall, påstås det, ha funnits 3 stora järnringar indrifna i berget.
*) Borgen finnes däremot signerad på en karta, som utgafs för nära femtio år sedan, nämligen Karta öfver staden Westerås med dertill lydande egor, författad af Gustaf Ljunggren år 1854.