Prisad hemmafru i Fläckebo

Vid gångstigen som leder in på Fläckebo hembygdsgårds område invid Fläcksjöns strand återupprestes en runsten under stora högtidligheter år 1900. Den hade tidigare befunnits i två bitar längre upp på land liggandes sydväst om Fläckebo kyrka. Om runstensfesten som samlat inemot 200 personer skrev Sala Allehanda den 15/6:

”Först fotograferades stenen med omgivning av lektor Brate, ’Vintern rasat ut bland våra fjällar’ sjöngs och kyrkoherde Thorvall utbragte ett ’leve’ för konung och fosterland, hvilket ’leve’ åtföljdes av kungssången. Kyrkoherde Thorvall höll därpå ett inledningsföredrag... Låt oss minnas, sade talaren, icke blott den, till vars minne stenen restes, utan ock den, som ristat dessa tecken. Kanske han var den enda på denna trakt, som kunde åstadkomma dessa minnestecken, bevarade till en sen eftervärld. Så sjöngs ’Vårt land’. Lektor Brate från Stockholm höll därefter ett synnerligen intressant och med spänd uppmärksamhet åhördt föredrag om runinskrifterna … Föredraget slutades med Runebergs ord: ’Här striddes våra fäders strid etc’. hvarefter ett 3-faldigt ’hurra’ utbragtes och ’Du gamla, du friska’ afsjöngs. Följde så direktör Holmbergs lärorika föredrag om ’Kvinnan såsom uppbyggande och nedbrytande makt’… Många hem äro nog bättre nu än förr – men många äro också sämre. Denna minnessten bör mana oss att likna denna Holmgöts goda hustru, och jag vet att hundraden och tusenden göra det. Så skola också våra efterkommande se och höra att ett släkte lefvat, som är värdt att minnas. Då blifva kvinnorna drottningar, och de pelare, som skola bevara vårt samhälle för kommande strider och bära vårt minne till en sen eftervärld likasom Oden Disas i Hassmyra.”

Dessa högstämda ord vid runstenens återuppresande har sin förklaring i inskriftens ordalydelse som har inneburit att somliga menar att den är den äldsta i svensk skrift bevarade hyllningen åt kvinnan i Norden.

Detta är lovord huggna i sten i slutet av 1000-talet, den tidsperiod vi benämner vikingatid då kristendomen vann insteg även i denna randbygd av runstensresande. Fyra personnamn och ett gårdsnamn nämns. Runmästaren är känd. Han var verksam i slutet av 1000-talet och har ristat den pampiga runstenen vid uppfarten till Målhammar i Björksta. Han har tydligen fått beställningen av bonden Holmgöt vilken i inskriften får värdeomdömmet god. Om Holmgöts hustru Odendis sägs att Holmgöt lät resa stenen till hennes minne och att det aldrig kommer en bättre husfru till Hassmyra samt att hon var en god syster till Sigmund. Läsaren får också erfara att husfrun Odendis råder för gården. En gård Hassmyra finns än idag belägen norr om Fläckebo kyrka.

Att Odendis rådde över gården innebar att hon erhållit ett stort förtroende och ansvar som hon tydligen förvaltat väl vilket hennes make velat meddela eftervärlden. Makarnas arbetsfördelning på gården anses ha varit strikt uppdelad i manligt och kvinnligt vid denna tid liksom under medeltiden.

I den från mitten av 1300-talet bevarade Västmannalagens ärvdabalk står bland annat att "kvinnan skall givas mannen till heder och till hustru och till att dela hans säng, till lås och nycklar och till laga treding, och till allt det som han äger i lösöre och förvärva kan…”. Visst vore det en tidsresa av högsta dignitet att kunna få träffa Odendis på Hassmyra!

Denna artikel av Krister Ström publicerades i tidningen Spaning nr 7, 2005.