Avrättningsplatser i Västmanland
Avrättningsplatser i länet
I ett protokoll från Västerås domkapitel år 1622 framgår att en kvinna avrättats genom halshuggning. Hennes kropp lämnades på avrättningsplatsen och de anhöriga, som förbjudits begrava henne, kunde bara se på när hundar och svin slet i kroppen. Halshuggningen kunde efter rättens beslut föregås av att en hand höggs av och att liket brändes på bål eller efter styckning steglades. Det senare gällde manliga förbrytare som begått svåra brott. Att bli hängd var ett nesligare straff än halshuggning. Några platser i Västmanlands län omtalas som Galgbacken, bland annat på gränsen mellan Björksta och Tortuna socknar, men frågan är hur många som verkligen använts för hängning.
Det finns flera platser i Västmanlands län utpekade som gamla avrättningsplatser men där finns egentligen inga spår efter någon form av anläggning annat än senare minnesstenar. Vagnsbro härads avrättningsplats vid Viggarne ligger öster om landsvägen som via Salbohed och Sätrabrunn förbinder väg 70 med väg 56 norr om badplatsen vid Tappebosjön. Ca 20 meter från vägen uppe i en barrskogsbevuxen backe står en minnesten med inskriften: ”Minnes avrättningen 1829/ Hembygdsföreningen reste stenen 1978”. Stenen tillkom på initiativ av västerfärnebosonen Rune Selldén som också högg stenen. På platsen finns även två rektangulära gropar som kan vara spår efter nedgrävningar för de avrättade.
Att bli hängd var ett nesligare straff än halshuggning. Några platser i Västmanlands län omtalas som Galgbacken, bland annat på gränsen mellan Björksta och Tortuna socknar, men frågan är hur många som verkligen använts för hängning.
Längs den gamla vägen mellan Fagersta och Norberg vid sockengränsen 10 m nordväst om vägkant står en rest sten i ett fundament. På stenen är det inhugget: ”Afrätts-plats/s.g. 26.8/1845”. Kan g:et vara en felläsning av ett a? och syfta på (Stina) Andersdotter eftersom man säkert vet är att här avrättades änkan Stina Andersdotter, Onsjö, som var dömd till döden för att ha förgiftat sin make landbon Anders Andersson den 3 december 1843. Död i lungsot står det om honom i dödsboken för Västanfors socken.
Man vet att skarprättartjänsten i Västmanland vid den tiden innehades av före detta korpralen Wärre och att han i augusti fått order från landshövdingen om att verkställa dödsstraffet på änkan Stina Andersdotter i Onsjö. Detta skulle ske på häradets vanliga avrättningsplats mellan Norbergs och Västanfors socknar i ”Melingskogen” tisdagen den 26 i samma månad kl. 10 på förmiddagen. Den 25 meddelas landshövdingen att mästermannen ännu inte anträffats vilket innebär att avrättningen måste ha ägt rum efter det datum som angivits på stenen. Enligt uppgift skall det inte långt från platsen för minnesstenen finnas två nedgrävningar.
Stenen i Östervåla står inne i skogen vid läns- och sockengränsen Hedesunda/Östervåla vid vägen mellan Horrskog och Kolarbyn. Den har inskriften: ”Avrättningsplats för Östervåla socken på 1600- 1800-talen/sista kända avrättning 1836/Stenen restes 1947 av Östervåla kommun”.
Verkställda domar
1836 halshöggs avskedade soldaten Bengt Tygg från Bjurvalla ägor. Han var född 1768 och gift med Brita från Nyvalla som vid 39 års ålder gick bort i ”frossa”. 1825 hade deras sjuårige son drunknat i en brunn. Vid hustruns bortgång fanns det fem barn i familjen. Drygt fyrtio år tidigare hade pigan Brita Andersdotter där mist sitt liv efter Svea hovrätts dom ”att lif sitt mista, halshuggas och i båle brännas” för barnamord. Domen verkställdes här vid sockengränsen.
Den sista personen som avrättades här var drängen Anders Larsson Sjöberg. En pojke på väg hem med häst och vagn till Möklinta blev stoppad av Sjöberg som bad att få åka med en bit. Sjöberg misshandlade pojken svårt och stal både hästen och vagnen. Sjöberg greps ett par dagar senare i Badelunda, häktades och dömdes till halshuggning för rån. Domen verkställdes här den 19 december 1829.