KulturarvsberättARna – Ta del av ungdomars berättelser om deras teaterförening!

Vad betyder Cameleonterna för dig? Hur känner du dig när du är här?

”Cameleonterna har länge varit viktigt för mig för att jag länge vetat om det. När jag var 6 kollade jag på min syster när hon spelade teater för första gången. Sen dess hade jag alltid velat gå på teater. Jag kommer ihåg min första pjäs för vi var bara 4 personer i den gruppen. Jag tycker i alla fall ganska mycket om teatern.” (12 år)

”Det är kul att umgås med andra barn med samma intresse här och jag gillar att vi kör lekar som gör stämningen rolig! Och att röra på sig, skapa drama! Jag skrattar och rör på mig här och allt det gör mig mer kreativ.” (12 år)

”Jag tycker det är roligt när jag är här. Både att jag får spela teater men också att jag får vara med kompisar. Det är kul!” (10 år)

”Första dagen jag var här kände jag mig nervös. Men nu när jag är här är jag glad varje dag.” (10 år)

”När jag är på Cameleonterna känner jag mig fri. Om jag haft en jobbig dag i skolan känns allt bättre när jag kommer hit. Det här är en av mina favvoställen.” (10 år)

”När jag är här har vi alltid så kul. Det känns som att jag kan vara den jag är här. Det finns så snälla vänner som man skojar med och det är roligt att göra pjäser med de. Ledarna är skojiga och snälla. När vi visar upp den färdiga pjäsen och står på scen så är jag så lycklig. Denna plats betyder mycket för mig.” (11 år)

”Cameleonterna är en plats som jag har växt upp på och älskat sedan jag minns. Men lite mer konkret sedan jag var 8 år. Det här är en lugn plats med roliga människor. När jag har varit här har jag skaffat många nya människor som jag är väldigt bra vän med.” (14 år)

”Det gör mig glad att vara här. Om jag går i en grupp på vardagen så är det bättre och roligare att komma hit i stället för att gå hem och spela. Och om jag är här på söndag eller lördag så är det roligt att ha något att göra och komma bort från allt tråkiga hemma.” (11 år)

”Jag är mest här för att spela teater, det började med att jag och mina kompisar gjorde egna pjäser hemma. Sen hörde jag att det fanns teatergrupper så jag började här.” (11 år)

”Jag känner mig glad och pirrig. Typ för jag tycker det är lite läskigt med att typ prata inför folk. Jag vet inte vad Cameleonterna betyder för mig dock.” (11 år)

”Det är roligt att vara här och det är roligt när vi uppträder.” (8 år)

”Jag kom till Cameleonterna vårterminen 2024, men när jag är här blir jag alltid glad! Jag känner mig taggad att komma hit och att göra övningar!” (11 år)

Berätta om ett minne från den här platsen, eller som du fått under din tid med teatergruppen.

”Jag har många minnen. Ett är när jag fick huvudrollen i en pjäs, det var kul och spännande. Det var ett minne! Ett annat minne var när jag kom hit. Det var spännande. Det var också nervöst. Jag fick intresset från mina kompisar. Och min pappa som också går på teater. Och min syster. Vi var också här med skolan. Då visste jag att jag skulle börja!” (10 år)

”Jag har inga superspeciella minnen ifrån teatern. Men jag tycker alltid om dagen då det är uppspel eftersom vi alltid får en ros och fika. Jag brukar alltid vara hemma hos min mormor och morfar innan teatern och jag ser alltid fram emot det på grund av att hon och morfar lagar alltid god mat.” (12 år)

”Det är kul när vi först delas in i 2 grupper och privat ska vi göra en pjäs om ett tema och alla pratar och diskuterar tillsammans om vad vi ska/kan göra och i slutet när vi är klara ska vi visa upp och vissa brukar improvisera på scen vilket blir roligt att titta på.” (12 år)

”Vi hade en pjäs och vi glömde bort hur pjäsen gick till så det blev en tyst stund i typ 1 minut. Mitt andra minne är när vi letar efter kläder till vår pjäs i sandladan då kändes det som om någon följde efter mig!” (10 år)

”Jag har flera minnen från den här platsen. Det första var första gången jag kom hit, jag var 6 år, jag var jättenervös. Med mig hade jag min pappa. Nervositeten försvann direkt vi satte igång med övningarna. Det fanns en person jag kände från tidigare, det var min klasskompis. Ett annat minne var när jag fick huvudrollen i en pjäs. Jag var Askungen. Det var jättekul, det är inte så ofta jag får huvudrollen. Mitt sista minne var när min tjejkompis började. Vi hade jättekul tillsammans.” (10 år)

”När pjäsen Swede Hollow hade premiär kollade jag och mamma på den. Den var så bra! Det var lite engelska i den men jag förstod det mesta. Många av skådespelarna kände jag och i pausen åt vi rabarbergrottor. Det var jättegott!” (11 år)

”Efter att jag blev teaterledare här på Cameleonterna så har jag åkt iväg på 2 kurser med andra ledare och medlemmar här. En gång åkte vi till Västervik och en gång åkte vi till Halmstad. De två upplevelserna har varit två av de roligaste upplevelserna i mitt liv. I Västervik så var jag på teknikkurs och fick lära mig massor om ljus och ljud vilket har hjälpt mig mycket. I Halmstad var det teaterfestival och då var det kurser på förmiddagen och sedan massor av pjäser på eftermiddagen. Det var verkligen jätteroligt.” (14 år) 

”En stor del av att vara på Cameleonterna är pjäser. Det är många som börjar här just därför, men det handlar inte bara om att spela teater. Jag själv tycker inte om att stå på scen, så jag gör andra saker som att göra rekvisita. Men innan jag började göra det så spelade jag på scen och jag tyckte det var/är väldigt kul att spela upp på ett teaterkalas. Det är när flera grupper inom Cameleonterna spelar upp sin pjäs på samma dag efter varandra. Då får jag se hur de andra grupperna spelar upp sina pjäser.” (11 år)

”När jag först var med för 4 år sedan typ. Det var corona då (covid -19) så vi fick inte ha någon publik. Men jag minns att jag var nervös ändå. Det var väldigt kul. Vi var på scenen och vi skulle filma samtidigt. Det var väldigt kul, men också läskigt och pirrigt. Sen minns jag även att jag aldrig fick se videon igen och jag blev besviken. Och att den typ aldrig blev skickad till våra föräldrar.” (11 år)

”Första gången vi uppträdde gick vi bara runt, jag skulle vilja göra något annat.” (8 år)

”Ett minne jag har är när vi var i ridhuset och letade kostym. Det hade vi inte gjort förut, vilket var kul. Jag hade en lång rock och en grön hatt som kostym. Det var väldigt stort och mycket kostymer, vilket jag inte trodde. Det var kul!” (11 år)