Stig Franssons bilmuseum

Stig Fransson blev redan som barn intresserad av teknik och veteranbilar. Han jobbade med teknik under sin yrkesverksamma tid. Därefter började han med att renovera den första bilen. Stig byggde därefter en verkstad vid sitt hus, där han arbetade med renovering av de senare veteranbilarna. Den första riktigt gamla veteranbilen han kom över och renoverade var tysk, hette Priamus, men marknadsfördes i Sverige under namnet Odin. Bilen var från 1912. Stig höll på i nästan sju år och lade ner 5 000 – 10 000 timmar på renoveringen av Priamus / Odin. Därefter renoverade Stig de återstående sju bilarna som finns i museet. Under några år var Stig ordförande och chef för Bilmuseet i Köping: Bil – och Teknikhistoriska Samlingarna.

Stig skapade ett veteranbilsmuseum i Kungsör, ganska nära sitt bostadshus. Där visar han upp sina åtta renoverade veteranbilar. Utöver bilar finns många andra antika föremål. Två glasmontrar innehåller föremål som Stigs fru Ellen gjort under sitt liv. De innehåller föremål skapade av keramik, trä, stickning, virkning och nedskrivna dikter, små berättelser ur hjärtat. Museet är trivsamt inrett med fina mjuka mattor och ett ”torg” med ett bord och bekväma stolar. Där finns ett litet kök och en toalett. Stig kallar museet för sitt vardagsrum. 

Stig har skrivit och spelat in en presentation av sitt liv, museet och bilarna. Den innehåller omfattande information i text och bilder om renoveringen av bilarna. Man kan höra när han själv läser texten till varje bild. Presentationen finns tillgänglig på internet. Där finns flera album om museet och bilarna i museet. Börja med Stig Franssons Bilmuseum "Titta in" Album, sedan kan du välja separata album för varje bil. I museet finns QR-koder för tillgång till alla Stig Franssons presentationer. 

År 2020 fick Stig Fransson diplom från Bertil Lindblad Stiftelse för sina renoveringar och för skapandet av museet.

Veteranbilsmuseet hålls öppet årligen på hösten under Kungsörs kulturvecka.

Bilmuseet i Kungsör består av Stora Rummet, som innehåller de åtta veteranbilarna, pentry och ”torget” som är plats för fika, samt en mängd veteranbilsrelaterade föremål. Här finns antika bilkylare, tändmagneter, emaljskyltar, gamla taxametrar, lyktor till 1910-talsbilar, bensinpumpar med mera.

Det Lilla Rummet innehåller två stora motorer, en från en Cadillac 1913 och den andra från en Minerva 1925. Den senare hittade Stig i en ladugård 1997. Den skulle använts till att dra ett litet sågverk men blev aldrig färdiginstallerad. Motorn kom från en krockad Minerva i Stockholm, som inte hade gått många mil. Karossen blev förstörd men motorn klarade sig helt och hållet. Motor och växellåda sitter i en bit av originalramen. Det är en riktig raritetet. Därutöver finns i rummet inredningsdetaljer från hushåll, konst, kameror och mycket mera.

Stig Franssons son Thomas hade fyllt 18 år och tagit körkort. Stig och Thomas letade då efter en lämplig bil åt Thomas. Hos en bonde hittade de en liten bil, en Lloyd Alexander 1959, på en loge. De blev övertalade att köpa bilen för en billig penning. Bilen var tillverkad i Tyskland men inte i så många exemplar. Bilen hade inte så bra rykte. Stig köpte senare ytterligare två Lloydar för att plocka reservdelar från. Det tog ett år för Stig Fransson att renovera denna den första bilen. Han valde rosa färg på karossen. Den färgen fanns på en av de två reservbilarna. På den tiden fick han höra talas om ett annat renoveringsobjekt, den tyska bilen Priamus som var helt i delar. Stig hade hittills renoverat bilar i lånade och hyrda verkstadslokaler som var dragiga och kalla. Nu byggde han en egen verkstadslokal i anslutning till sitt bostadshus. Den verkstaden kom sedan att användas till alla övriga bilars renovering.

Företaget Priamus tillverkade bilar i Tyskland mellan åren 1900 – 1921. Bilen importerades 1912 till Kristinehamn där den fick namnet Odin. Importören sålde bilen till Härnösand där den fick registreringsnumret Y 8. Där gick bilen som automobildroska fram till 1925. Stig köpte objektet i Dalarna 1987. Skicket var då fruktansvärt dåligt efter alla år den hade stått ute. Den var också mycket körd under alla år och slitaget var oerhört stort. I första hämtningen var då 90 % av karossen borta och endast en dörr samt några små bitar av karossen fanns kvar. Grannarna trodde nog att Stig fått spader när han kom hem med en släpvagn full av skrot. Det blev flera hämtningar av lösa detaljer. Efter sju år års arbete med mellan 5 000-10 000 timmars arbetsinsats, så var bilen helrenoverad och arbetet fullbordat. Nu är den Stigs finaste bil. Den var lite svårväxlad i början, innan Stig lärde sig dubbeltrampning, som behövs för äldre bilar som har osynkroniserad växellåda. Den bilen är det enda kända överlevande exemplaret av detta märke. Han har rest runt och visat upp bilen och den har varit omskriven i facktidskrifter. År 2000 fick bilen första pris i ”Concours de charme” i Gärdesloppet Prins Bertil Memorial. Priset delades ut av prinsessan Lilian. Priset var en stor fin pokal samt en resa till England som Stig senare gjorde tillsammans med sin fru Ellen.

På bilden med vita veteranbilen syns ett ovanligt signalhorn helt i mässing. Det ser ut som en orm som gapar och visar tänder. Det kallades på den tiden ”Boa Constrictor horn”. Det hade ett kraftigt ljud som var bra i dåtida trafik. Det var inte populärt bland kuskarna. Hästarna kunde bli skrämda och till och med falla i sken.

Aron Johansson ägde och drev företaget Hyrkuskverk & Skjutsstation. Det var det största i Västerås med ett 25-tal hästdroskor. Han satsade 1907 på att köpa en automobil. Det blev en Cadillac. Länsstyrelsen i Västerås hade just det året börjat registrera automobiler. Arons Cadillac-automobil tilldelades registreringsnummer U 2. Snart därefter köpte han två till likadana, som fick nummer U 6 och U 10. Alla tre bilarna syns med ljusa däck på bilden framför Västerås Centralstation. Den till vänster utan stor vindruta är U2. Vestmanlands Läns Tidning skrev i maj: ”I automobildroska kunna nu Vesteråsarne företaga sina utflykter”. År 1907 fanns endast ca 350 registrerade automobiler i hela Sverige. En ny bil var alltså en stor händelse. 

Det var svårt att lära hästkuskarna att köra automobil. De förstod sig på hästar men inte motorer. Bilen stannade ibland och emellanåt fick man köra en hästdroska efter bilen för att vara på den säkra sidan. Aron tröttnade snart på bilens dåliga tillförlitlighet och återgick redan 1911 till enbart hästdroskor. Bilen blev sedan degraderad till att enbart med motorn driva maskineriet till ett tröskverk. Därefter användes bilen inte utan bara förvarades och plockades sönder. Stig Fransson fick tips om vraket år 1990.

Stig var då i slutet av sin Priamus-renovering och ville ha tag i något annat spännande och riktigt gammalt objekt att sätta händerna på. Cacillacens chassie stod på högkant, hjulen låg i en hög, motorn för sig i ett hörn och delar, bräder och allsköns bråte överallt, så att han undrade om det överhuvud taget skulle gå att få ihop delarna till en fungerande bil. År 1993 hade eftersökningar och förhandlingar gett resultat och Stig kunde hämta hem delarna. Därefter startade ett mödosamt arbete med dokumentation, isärmontage, rengöring, reparation, svänghjulet fick gjutas nytt, ny kedja behövdes, nya lager med mera. Stig fick använda sitt kontaktnät för att få till alla reparationer och nytillverkning. Det tog sin tid att få allt i ordning och på plats.

De första provkörningarna skedde redan våren 1995 och faktiskt gick den gamla Cadillacen riktigt hyggligt nästan direkt. Det är verkligen en speciell företeelse att köra den här bilen. Fram till April 1996 kunde sedan de återstående detaljerna samt också sådant som mässingslyktor, signalhorn, taxameter m.m. monteras. Bilen har rullat sparsamt sedan renoveringen blev klar men den används i stort sett varje år.

Förutom ovanstående bilar har Stig Fransson renoverat och utställt i museet följande veteranbilar.

 En Opel lastbil 1914, som användes i tyska militärmakten under första världskriget. Den såldes som surplusmaterial efter kriget och hamnade i Sverige. Den användes för ved och koltransporter.

Två Renault personbilar, en Renault 1913 och en Renault 1914. Den första köpte Stig Fransson i Belgien, den hade varit i användning i Frankrike. Den andra köptes i Sverige. Där fattades mycket som Stig fick skaffa eller låta tillverka.

En fransk-engelsk personbil Darracq 12/32 HP Sport Boattail 1924. Stig hittade den i Sverige, utannonserad i en biltidning. Den hade varit i användning i England. Stig byggde karossen efter en säljbroschyr och den försågs med en boattail (spetsig bakände). 

En fransk personbil Talbot 1932. Det är en stor täckt bil (med tak). Man sitter bekvämt i det stora utrymmet bak. Här finns även två extrastolar s.k. "fällstolar" så man kan sitta fem passagerare i bakutrymmet.

Bilarna Stig kom över var ofta inte kompletta, han fick leta delar genom kontakter och via internet. Hittade han någon del så gällde det att övertyga ägaren att sälja delen. Ofta fick han åka långa sträckor, även utomlands för att få hem likadana bilar eller delar till sina renoveringsobjekt.

Bilar från den äldre tidsperioden hade en järnram där hjul, motor och överdel (karossen) var fästade. Tyngre delar, hjulaxlar, motor och växellåda kan oftast användas, men ibland måste skadade delar repareras eller nytillverkas. Motorn behöver ofta en egen genomgång. Nya gummidäck måste alltid inköpas. När detta är införskaffat, monterat och motorn provad, kan en provtur med provisorisk förarstol men utan kaross genomföras. Karossen består ofta av en trästomme med karosseriplåt utanpå. Ofta behöver både trästomme och plåt bytas. Sedan behöver all plåt lackas. Stolar och dörrinnersidor behöver ofta nytillverkas av ett sadelmakeri.

När bilen är färdig ska den besiktigas för att få lov att använda den på vanliga vägar. Alla bilar i Franssons bilmuseum är körbara.

Läs mer: 

Information om dessa bilmärken finns i svenska Wikipedia: Cadillac, Lloyd (bilmärke), Opel, Renault, Talbot (bilmärke).

Tyska Wikipedia: Priamus-Automobilwerke.

Engelska Wikipedia: Darracq Motor Engineering Company. Där finns en bild av Franssons veteranbil.