Fattigvården i Sala

Något bättre skulle de gamla och lytta få det då de fick flytta in på ” hospitalet”, eller fattiggården, belägen vid östra delen av nuvarande stadsparken och mitt emot Ekebyskolan. Nu är vi inne på 1800-talets senare del. I hospitalets kök tillagades någon form av enklare kost. ”Försörjningshjonens” skara växte och de styrande i staden fick snart se sig om efter rymligare lokaler för dem.

Åldringsvården utvecklades med tiden till det bättre, om än sakta. På 1870-talet bereddes plats för de gamla i en tvåvåningsbyggnad på Hyttgatan 12. Denna byggnad, nu riven, kunde erbjuda de gamla goda utrymmen. Det var ett för tiden modernt kök. Där bjöds de boende på sin dagliga kost, men även fattiga och sjuka åldringar runt om i staden fick ta del av det som köket erbjöd. När Salabor upp i åren diskuterar hemmet på Hyttgatan benämns det ”gamla fattigvården”. Då vet man vilket hus som menas.

De fattigas skara växte, varvid fattigvårdsstyrelsen beslutade att 1881 inköpa gården Nystrand norr om Hyttan. För 29 000 kr fick man en stor mangårdsbyggnad samt flera bostads- och uthuslägenheter. Den stora jordarealen gjorde gården nästan självförsörjande. De manliga hjonen, alla som orkade, arbetade på åkrarna och med djuren, medan flickor och gossar fick rycka in där de bäst behövdes. Kvinnorna vävde eller arbetade i köket. På 1890-talet inhystes här tidvis 100 personer, varav ett fyrtiotal barn.

Förslag på ett nytt ålderdomshem på Åkra framlades 1955. Även Kungsängen och Nyåker föreslogs som alternativa platser för det nya hemmet. Året efter klubbades dock Åkra-förslaget igenom och en av de första att flytta in på Ekebygården var "Gubben Elis", han med obligationerna i innerfickan. Detta skedde den 27 maj 1958.

Avslutningsvis bör Jakobsbergsgården nämnas. Där stod bygget med sina 72 vårdplatser klart för inflyttning från dem 23 februari 1970.