När Västerås drabbades av spanska sjukan

Smittspridning på militäranläggningar

Hösten 1918 diskuterade myndigheter i Sverige hur man skulle göra med de militära övningar som var planerade. Första utbrottet av spanska sjukan hade redan drabbat Sverige vid den tiden och man visste att trängsel innebar större risk för smittspridning. Man valde trots detta att inte ställa in övningarna.

Till Sveriges regementen kom snart stora grupper yngre män, ofta från landsbygden, som vistades tillsammans under en längre tid. Smittan spred sig blixtsnabbt i dessa utrymmen där många människor vistades och andades samma luft. Den spreds sedan vidare när man reste hem till familjerna ute i landet.

Staden som förvandlats till ett bårhus

I september 1918 inkallades tre årskullar till repövningar på Västmanlands infanteriregemente i Västerås. Sammanlagt 2357 personer vistades på området och en person, en soldat från Krokom i Värmland, insjuknade strax därpå i spanska sjukan. Efter några dagar var regementets sjukhus överfullt och 80 personer avled inom kort. Tidningen Vänstersocialisternas språkrör publicerade den 16 september 1918 en artikel med rubriken ”Det stora dödslägret”, där Västerås omnämns som ”staden som förvandlats till ett bårhus”. Under 1918–1919 avled cirka 250 personer i Västerås med spanska sjukan som dödsorsak.

Vissa orter drabbades hårdare

I Östersund, Jämtland, som var ett stationssamhälle med två regementen, sköt dödstalen i höjden under spanska sjukan. Jämtland blev det hårdast drabbade länet i Sverige med 800 avlidna per 100 000 invånare år 1918. Av Östersunds 13 000 invånare insjuknade 6300 personer och 118 personer avled i sjukdomen samma år.

Att vissa delar av Sverige drabbades extra hårt av pandemin blir påtagligt när man gör några nedslag i kyrkböckerna. I Östersund avled exempelvis 106 personer år 1917. Året därpå hade antalet avlidna ökat till närmare 300. Vid årsskiftet 1918/1919 hade 27 000 svenskar avlidit till följd av sjukdomen.