Rika och modemedvetna västmanlänningar

Det finns få bevarade dräktplagg i Västmanlands län och majoriteten av bygdedräkterna i länet är rekonstruerade. Så ser det även ut i andra län med undantag av de områden där det folkliga dräktskicket är djupt rotat, som i Dalarna, Skåne och Hälsingland.

Dräkterna kan delas in i olika typer: dokumenterad, rekonstruerad och komponerad dräkt. En dokumenterad dräkt har ett lokalt särpräglat dräktskick med bevarade plagg. I Västmanlands län skapades under 1900-talet totalt femton bygdedräkter, nio kvinnliga och sex manliga. Flest bevarade originaldelar finns till de kvinnliga dräkterna från socknarna Möklinta och Västerfärnebo.

Västmanlands läns första bygdedräkt togs fram i Surahammar i början av 1910-talet och är ett exempel på en rekonstruerad dräkt. Det betyder att man utifrån kunskap om bygdens kultur, från fotografier eller dokumenterade plagg från grannsocknar plockade ihop delar till en dräkt. Till bygdedräkten från Surahammar, som var tänkt att bli en västmanlandsdräkt, användes det livstycke från Västerfärnebo socken som finns i Nordiska museets samling. Söljan till sjalen och haken till kjolväskan komponerades av en ingenjör på brukets ritkontor.

En kvinnlig dräkt för Irsta socken togs fram i slutet av 1980-talet och är ett exempel på en komponerad dräkt som helt saknar förlagor. Det är med andra ord en nykonstruerad dräkt från en plats där man inte har hittat ett dokumenterat dräktskick. Till bygdedräkten i Irsta har man hämtat inspiration till dräktens broderier från mässhake och antependium i Irsta kyrka. Den senaste bygdedräkten som komponerats är en manlig dräkt från Västanfors som togs fram på 1990-talet.

Inom forskningen skiljer man på folkdräkt och bygdedräkt utifrån en mängd faktorer som tid, rum, social miljö, användning och form. Folkdräkter användes före industrialiseringen på 1870-talet och bygdedräkter menar man, är de dräkter som används efter industrialiseringens genombrott.

Folkdräkter bars tidigare enbart av allmogen och dräktskicket var lokalt utbrett. Bygdedräkter däremot används av olika sociala grupperingar. Folkdräkten innehöll många plaggdelar som användes vid olika slags tillfällen. Bygdedräkten består ofta av en uppsättning plagg och används vid enstaka tillfällen. En bygdedräkt är mer att betrakta som en uniform

I alla tider har klädedräkten influerats av rådande mode och förändrats. Det gäller alla typer av kläder, även folkliga kläder. Modeväxlingarna har varit snabbare än man tidigare har trott. Den stora bygdedräktsboomen nådde enligt experterna sin kulmen under första delen av 1980-talet, idag är intresset avsevärt lägre. Experterna tror inte att det skall inträffa någon ny dräktboom. Därför är det svårare idag att få tag i dräkttyger då efterfrågan är mindre. Men hur gör jag om jag vill skaffa en bygdedräkt? Det enklaste är att försöka att få tag i en begagnad bygdedräkt.

Sydd i slöjden

År 1813 bildades Västmanlands läns hushållningssällskap. Under stora delar av 1800-talet arbetade de för att uppmuntra slöjd och slöjdundervisning i länet genom att bland annat erbjuda slöjdkurser för lärare och lärarinnor. År 1878 infördes träslöjd som skolämne i Sverige, men det var först 1955 som ämnet slöjd blev obligatoriskt i undervisningen. Titeln syslöjdens moder brukar i Sverige gå till Hulda Lundin, som arbetade som folkskollärarinna i Stockholm. Hon tog fram en egen pedagogik kring slöjd som kallades Lundinska kursen, Stockholmsmetoden eller Folkskolans metod. Hulda var yngre syster till modedesignern Augusta Lundin, som du kan läsa mer om i artikeln Som man är klädd blir man hädd. Dräkten på bilden är ett försök till att skapa en Köpingsdräkt. Försöket gjordes av slöjdlärarinnan Tyra Tullberg som arbetade på S:t Olovsskolan i Köping. Flera flickor som deltog i hennes undervisning fick sy upp varsin Köpingsdräkt att använda på skolavslutningen 1960. Därefter försvann dräkterna för att sedan dyka upp i början av 1970-talet på second-hand butiken Brödet och fiskarna. Denna dräkt ägs idag av Västmanlands läns hemslöjdsförbund som fått den i gåva av Köpings museum.

Lästips:

Bygdedräkter i Västmanlands län, Västmanlands läns hemslöjdsförbund, 1998.

Bygdedräkter, bruk och brukare, Ulla Centergran, 1996.