Vattnets offer
Några meter ut från stranden på Käringön mitt i Vågsjön stod rester av ett lerkärl från det andra århundradet e. kr., vilket innehöll fragment av matrester som efter analys bedömts vara någon form av gröt. Vid en sonderande undersökning i området registrerades senare flera störar och pålar nedstuckna i sjöns botten.
Vågsjön ligger bortom den kända fornlämningsbygden i söder. Där möts socknarna Sura, Gunnilbo och Odensvi. Trakten domineras av skogsmark med inslag av mindre våtmarker. Precis så som det ofta förhåller sig på de platser där offerfynd gjorts. Man har nedsänkt lerkärl och redskap på platser som ligger på betydande avstånd från bygdecentra. Även djur och människor har offrats och fått sin sista vila i vatten. Påfallande ofta har de döda strypts eller fått halsen avskuren. Stryprepet liknas vid de vridna halsringar av brons som utgör en betydande del av mossfynden. I vårt län finns ännu inga fynd av människo- eller djuroffer. De flesta offerfynden har återfunnits i södra Skandinavien, då främst Danmark.
Offrandet var en kultisk handling framför allt till en kvinnlig gudom, modergudinnan - Moder Jord. Vi kan se henne i små kvinnofigurer gjutna i brons. De är nakna men bär halsringar. Tre halsringar från denna tid har vid skilda tillfällen påträffats i samma mossmark strax utanför Västerås.
Om kult kring dyrkan av den livgivande gudinnan berättas i Germania: ”På en ö i oceanen finns en av människor aldrig beträdd lund, och i denna står en invigd vagn med förhängen omkring. Endast prästen har tillåtelse att vidröra den. Endast han är därför den som vet när gudinnan befinner sig i helgedomens inre och ledsagar henne därifrån med djupaste vördnadsbetygelser på hennes färd i den med kor förspända vagnen... Därefter tvättas vagnen med sina förhängen och även gudinnan själv om man vill tro på det – i en avsides belägen sjö. Detta utförs av trälar som omedelbart efteråt uppslukas av samma sjö...”. Berättelsen om hur gudinnans tjänare efter kulthandlingens fullbordan dränks i en sjö för tanken till de offrade mossmänniskorna.
Arkeologen Thomas Eriksson, som utförligt behandlat fyndet i Vågsjön i en uppsats i Västmanlands läns museum/Västmanlands Fornminnesförenings årsskrift 2000/01, skriver om en ännu intressantare berättelse från trakten. ”Vid sjön Lillgryten, 6 km söder om Vågsjön, samlades de unga kvinnorna från Kölsta by på midsommarafton. De badade nakna i sjön och endast en man, som hade gift sig under året, fick vara med. Han fick stå naken på stranden medan flickorna gick upp baklänges ur vattnet. När de kom upp kysste han dem på skuldran och sedan dansade man runt kopparkrukor, som tidigare hade rengjorts med sand från sjön.” I Vågsjön finns utöver Käringön, Jungfruviken och ett av landets största offerfynd har gjorts i Käringsjön i Halland.
Lästips:
Ny skrift från The Swedish Archeological Society (Vol II, 2003) med titel Current Swedish archaeology, Water – Resource, Regenerator, Communicator. Boken innehåller flera arkeologiska artiklar som uteslutande är skrivna på engelska, men med det gemensamma temat vatten. Den artikel som har störst intresse för Västmanland är Lotta Fernståls ”Where Different Waters Met. Aspects on the Apollo Grannus vase and its position near Sagån in the province of Västmanland.” Artikeln handlar om ett av de mera kända arkeologiska fynden i länet. Apollo Grannus vasen som hittades i Fycklinge i Björksta socken år 1818. Bronsvasen är från romersk järnålder och återfanns i en grustäkt intill Sagån. Redaktörer är Kerstin Cassel, Anders Gustafsson. Skriften kan beställas från Södertörns Högskola, 141 89 Huddinge.