Fira nyår - En modern uppfinning

Bragelöften hör nyåret till och själva tanken att nästa år bli en bättre människa är ju from i sin positiva anda även om vi inte i praktiken kommer att infria det. Den förskräcklige Falstaff Fakir utlät sig så här drastiskt en gång kring sekelskiftet

"Jag skall aldrig mer dricka punsch mer - - - om måndagsmorgnarna - i tekoppar."

Ett mänskligt men kanske ominöst nyårslöfte. En liten tös i tioårsåldern uttalade sig i en nyårsintervju sålunda att hon från och med nyåret skulle sluta att reta syrran...

Sylvester

Sylvester står det inprickat i almanackan för den 31 december för att bära detta inte så oävna förnamn bör man åtminstone fylla år på nyårsaftonen. Skrivaren har för din del svårt att erinra sig någon som han mött med namnet Sylvester - så ovanligt det tycks vara. Egentligen är det ett gammalt påvenamn som under tidernas lopp burits av två påvar i den långa raden. Den ene hette Sylvester I, som var påve åren 314-335 och förresten blev helgonförklarad. Sylvester II hette i sig själv Gerbert av Aurillac och var den första fransmannen på tronen. Efter en tid som ärkebiskop av Havanna blev han det märkliga året 999 utnämnd till påve. Så länge satt han dock inte kvar utan gick redan 1003 ur tiden.

Fira nyår - modern uppfinning

Ser man sig omkring i världen finner man snart att nyårsfirandet i länder som Sovjet och Kina tillmätes större betydelser än själva julfirandet. I västerlandet går vi mera in för julen, som blivit årets största familjehögtid medan nyåret fått en mera profan och officiell betydelse.

Så sent som på medeltiden firade man nästan inte alls nyåret. Långt in i nyare tid betraktades inom kristenheten juldagen, omväxlande med påskdagen eller den 25 mars, som nyårsdag, så t ex i England fram till 1752. Det hänger samman med det tidigare kalendariska trasslet och upphörde egentligen först efter övergången från den gamla julianska tideräkningen till den gregorianska.

I Sverige infördes den nya stilen först 1753. Det var det året almanackan hoppade från den 16 februari direkt fram till 1 mars. Först senare fick tanken på nyårsskiftet en mer framträdande plats i nyårspredikan.

Men att nyårsfirandet på sina håll även tidigare kunde firas med något av senare tiders buller och bång upplyser en notis ur Göteborgska Magasinet från år 1759. Där berättas om att det "fordom ej var ovanligt att helsa Nyåret med almänt brak i gryningen, hvilket misbruk blifwet genom Kongeliga Förbud hämmat."

Skottarnas nyårsfirande

I de säregna Skottland, som i en sådan grad skiljer sig från England, har man så långt tillbaka som man känner till, firat nyår, som de kallar "Hogmanay" och som till sin karaktär blivit något av "alla nyårsfesters fest". Själva ordet "Hogmanay" torde vara urgammalt, obegripligt till sin betydelse och tydligen oåtkomligt för språkforskning.

Firandet inleds egentligen inte förrän midnatt på nyårsaftonen, så man på högsta växel svänger in på "första fotfästet" som de kallar det. Den person utanför familjer som på det nya året först tar det betydelsefulla "första foten", över tröskeln utan att vidröra själva tröskelbrädan, avgör hur det nya året kommer att gestalta sig.

För att det skall anses lyckat bör besökaren om han är man, vara mörk och se bra ut. Är vederbörande kvinna bör hon vara ljus. I vilket fall som helst bör besökaren medföra en "handsel", d v s en gåva som kan består av vad som helst från en apelsin till en flaska whisky. Man behöver inte fråga en skotte vad han föredrar men en besökare utan "handsel" förebådar fattigdom och umbäranden så man rynkar inte på näsan åt en apelsin heller. Förutsatt att presenten utgöres av flytande vara hör det till sedan att familjeöverhuvudet först tar sig en klunk och sedan låter flaskan vandra runt.

Därefter går man till bords och låter sig smaka av den traditionella hogmanaykosten, som utgöres av den runda "shortbread"-kakan. Denna är försedd med en naggad kant, som symboliserar solen, allt enlig en gammal sedvänja, som man ärvt från de gamla kelternas prästerskap druiderna. Härefter utvecklar sig festligheterna efter olika mönster men där dans och musik brukar höra till regeln. Alla besökare, som anlänt efter midnatt, har nu fått "första fotfästet", och kallas därför "first foeters". Ju flera besökare som sedan anländer, desto större ära är det för familjen. Alla är välkomna.

Gamla vikingatraditioner

Vi som inte är födda till "rutig tartan" som skottarna, kan ju fråga oss varför dessa öbor i väst sätter mera värde på nyåret än julen. Forskningen synes dock vara enig om att bruket går tillbaka till de gamla vikingarna, som på 800-900-talen välvde in över Skottland. Efter kristendomens införande övertog de kristna en del av de gamla ceremonierna som gav dem samtidigt en värdigare prägel med anknytning till firandet av Kristi födelse. Efter reformationen förbjöds de profana festligheterna vid jul- och trettondagshelgerna, samtidigt som nyåret flyttades tillbaka från den 25 mars till 1 januari. Samtidigt kom de uppsluppna festligheterna att infalla på nyårsaftonen, som ju saknade kyrklig anknytning. I Skottland fick denna sed leva kvar...