Bergslagsminnen på Bruksleden – Landsbergstriangeln

Ljudvandringen följer Bruksledens slinga Landsbergstriangeln i Fagersta. Upplev naturen medan du lyssnar på anekdoter från området. För bästa upplevelse rekommenderar vi att du lyssnar på berättelserna vartefter du följer leden.

Blev trött i armen (Hedkärra, Västanfors socken, Fagersta)

En gammal snickare vid namn Larsson från Hedkärra som för första gången besökte Stockholm. Framkommen till huvudstaden och utkommen på en gata började Larsson på och möta folk. Larsson som efter vana och artighet jämt lyfte på mössan och hälsade gjorde även detta nu. Enär de gåendes antal i stan var relativt stort fick Larsson gå med handen till mössan upp och ner upp och ner. Efter en stund blev Larsson trött i armen och måste därför avbryta hälsningen. Hemkommen berättade Larsson detta med orden: ”De kan då fan hälsa på alla i Stockholm för då fick man gå med mössan i hand för jämnan, och trött i armen blev jag så jag måste sluta.”

Avlöning (Fagersta bruk, Västanfors socken, Fagersta)

På 1870-talet fanns på Fagersta bruk en gammal man, liten till växten och kutryggig, vid namn Stenberg, troligen också född där, men vid ovannämnda tidpunkt rodde han dagligen mjölken från lagården i Semla till mejeriet i Fagersta. En dag då han stegar in på kontoret där han där den myndige Inspektören satt vid sitt skrivbord, röt denna till Stenberg: ”Vad vill du?!” (med tonvikt på ”du”) – ”Jag skulle villa ha avlöning”, svarar Stenberg ödmjukt.– ”Du gör väl inte skäl för någon avlöning, stryk skulle du ha.” – ”Dä kan väl vara hä”, svarar Stenberg sävligt, ”men jag skulle väl hälär ha penningar.” 

(Historien berättad av undertecknades mor som var född på bruket 1846)

Den skrytsamme förmannen (Fagersta bruk, Västanfors socken, Fagersta)

En gång i tiden fanns på Fagersta bruk en förman Ö., som ville vara en riktig nimrod och skroderade om vilka lyckade jaktutflykter han jämt var med om. En dag, då han varit hem och spisat frukost, sade han åt smeden G: ”Ja nu har man varit hem och ätit harkött igen.” Smeden G: ”Ja, jag kan se det, sillbenen sitter kvar i mustascherna ännu.”

En fundering (Västanfors socken, Fagersta)

När plåtverket i Fagersta byggdes stod en morgon strax efter det ångvisslan ljudit en järnkonstruktionsmontör med båda händerna i byxfickorna och spejade uppåt konstruktionen. Dåvarande ingenjör Wikander kommer och får se honom samt säger till montören: ”Vad står ni här och funderar på med händerna i byxfickorna?” Montören vänder sig lugnt om och svarar: ”Jo, jag funderar på om hur jag ska få dit fötterna också.”

På ålderdomshemmet (Västanfors socken, Fagersta)

En gammal bruksarbetare i Fagersta, vanligen kallad för Simlund, har på ålderdomen blivit intagen på socknens ålderdomshem. En dag kommer socknens styrelsemän för att se om sina skyddslingar. När Simlund får se dessa kommer han plötsligt att tänka på att det är lite knappt med snuset för sig och sina kamrater. Simlund tågar nu fram och anhåller att få mer pengar till snus, varvid han tillägger: ”Och så och är det så att får vi inte pengar till snus så går vi härifrån och ni får ta fattighjon från vad fan ni vill.”

Svar på tal (Västanfors, Västanfors socken, Fagersta)

Det var ett par bönder som var fram till Västanfors i affärer. Då gick de in på Idas kondis för att köpa kaffe. Bredvid deras bord satt ett par unga grabbar som tänkte driva med bönderna, så den ena sade: ”Tänk vad det vore bra om vi var bönder, då fick vi ha armarna på bordet.” Då vände sej den ena bonden om och sade: ”Dä vore la bättre du var gris, då fick du ha föttra där mä.”