Bastnäs gruvfält

Det här relativt lilla järnmalmsfätet är en av världens mest mineralrikaste platser. Gruvorna omnämns första gången 1692 och år 1803 upptäckte två vetenskapsmän, brukspatronen på Skinnskattebergs bruk Wilhelm Hisinger (1766-1852) och kemisten Jöns Jacob Berzelius (1779-1848), grundämnet cerium här, och en tid senare grundämnet lanthan ur ”bastnäs tungsten”. Bastnäs är även typlokal för sex mineral, bastnäsit, cerit, lanthanit, ortit, törnebohmit och linneit. Bastnäsit är ett ceriumhatligt mineral som det finns mycket av i Kalifornien, men som allra först hittades i Bastnäs. Vetenskapsmän och samlare från hela världen förser sina samlingar med mineral härifrån. Mellan 1875-1888 bröts ca 4500 ton högvärdig ceriummalm. Under andra världskriget behövdes cerium till krigsindustrin och den togs ur de kvarvarande varphögarna. Järnmalmen vid Stora Bastnäsgruvan uppfordrades först med hästvinda, men efter 1873 med ett hakspel av den typ som uppfanns av Christopher Polhem. Genom en fram- och återgående rörelse från en 2,5 km lång stånggång från Haggruvan överfördes kraften till ett roterande linspel. Detta är inrymt i en liten välbevarad byggnad och är det enda kvarvarande i världen på sin ursprungliga plats. Bastnäs gruvfält är en del av Ekomuseum Bergslagen.