Namn

Borgåsund

Beskrivning

Borgåsunds bebyggelse är belägen på åsens södra ände och omgiven av vatten på två sidor. Söder i området har bebyggelsen en oregelbunden och tät placering och påminner i karaktären av ett fiskeläge. Byggnaderna är småskaliga och har faluröd träpanel eller gul och vit reveterad puts. Här finns en obebyggd yta som idag fungerar som parkering och som ursprungligen utgjorde ett torg. Ett antal byggnader här uppfördes som bostäder på 1790-talet i samband med anläggandet av Borgåsunds hamn. Dessa är reveterade med gul spritputs och har fönsteromfattningar med dekorerade överstycken och är placerade i Borgåsunds södra och västra delar. Flertalet byggnader från 1790-talet finns bevarade, varav vissa har byggts om i mer eller mindre utsträckning. Andra byggnader uppfördes som bostäder med hantverks- eller serviceverksamhet under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bland dessa finns ett mejeri, en elektronikbutik, det gamla apoteket samt en cykelverkstad. Även flera byggnader som under åren har haft växlande verksamheter såsom skobutik, skrädderi, frisör och diversehandel, finns bevarade. Flera av byggnaderna har om- och tillbyggts genom åren och bebyggelsen har kompletterats bland annat med garage.

Historik

Borgåsunds metallvåg inrättades år 1790. I samband med detta uppfördes vid hamnområdet och Lilla vägen bostäder för vågmästaren och övriga tjänstemän. Då fanns redan ett antal stugor på platsen, uppförda av lägre befattningshavare såsom stalldrängar under stuteriet i Strömsholm. Metallvågen stod uppställd i hamnmagasinet, det så kallade Städernas hus. Städernas hus revs år 1967. Hamnarbetare och skeppare som byggdes sina stugor på ofri grund fick betala hyra till Västerås och Köping. Tomtindelning skedde inte förrän år 1936, då tomterna friköptes från Kronan. Allt från Bergslagen med kanalfartygen nedkommande exportgods lossades och vägdes i hamnen samt inlastades på fartyg till Stockholm. Borgåsunds hamn var på sin tid Mälarens största och trafikerades av lastångare, bogserbåtar, pråmar, segelfartyg och passagerarfartyg. Borgåsunds samhälle blev under 1800-talet och förblev till 1930-talet en centralort för Strömsholmstrakten. Här fanns en livlig hantverksverksamhet med skräddare, skomakare, kopparslagare, apotek och olika affärer. I samhället fanns även samlingsplatserna krogen vid torget och missionshuset från år 1886–1887 vid Lilla vägen. År 1929 beslöts att avveckla hamnen och under första halvan av 1900-talet försvann de flesta av serviceutbuden i Borgåsund. Under andra halvan av 1900-talet kom många av byggnaderna att användas som fritidsbostäder. Under sena 1900-talet och 2000-talet har allt fler bostadshus åter börjat att användas som permanentboende.

Värdebeskrivning

Borgåsunds bebyggelsestruktur med småskaliga byggnader tätt och oregelbundet placerade, framför allt i den södra delen, är karaktäristiskt för kustnära bebyggelsegrupper samt visar på Borgåsunds äldsta bebyggelse. Företeelsen är sällsynt i Mellansverige. Området har ett antal byggnader från 1790-talet och framåt som är välbevarade i proportioner, byggnadsmaterial och utformning. Bebyggelsen berättar om ett samhälle som växte fram utan tomtindelning och eget ägande till en början, samt en önskan om täta husgrupper för att skapa lä på grund av dess läge med vatten på båda sidor. Flera byggnader utgjorde ursprungligen bostäder till tjänstemän vid hamnen, vilka visar på områdets historik kring anläggandet av hamnen i Borgåsund, Mälarens största hamn vid tiden. Andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader har tillkommit under 1800-talet och början av 1900-talet. Bland dessa finns dem som har haft en hantverks- eller serviceverksamhet vilka berättar om samhällets dåtida betydelse som centralort i Strömsholmstrakten.