Wall of Fame

Axel Grönberg (1918–1988)

Rolf Axel ”Acke” Einar Grönberg, rörmokaren från Norberg, blev känd som en av Sveriges största brottare. Han blev olympisk guldmedaljör i grekisk-romersk stil 1948 och 1952 samt världsmästare 1950. Grönberg blev 15 gånger svensk mästare i mellanvikt (åtta gånger i grekisk-romersk stil och sju gånger i fri stil), samtliga gånger tävlande för Brottarklubben Athén i Stockholm.

Benny Nilsson (1943–)

Benny Nilsson från Arboga debuterade i handikapp-idrottens bänkpress 1967 i Solnaspelen, där det blev en tredje plats i internationell konkurrens. Internationellt debuterade han 1968 vid Paralympics i Israel, där han vann silver. Benny var med i fem Paralympics: 1968 i Israel, 1972 i Heidelberg, 1976 i Toronto, 1980 i Arnhem och 1992 i Barcelona. Benny har även ett otal RM- (Riksmästerskap) och SM-guld mellan åren 1969 och 1983, samt sju VM-guld. Benny Nilsson är medlem nr 13 av Parasport Sveriges Hall of Fame.

Carl Hårleman (1886–1948)

Västeråsaren Carl Hårleman var inte enbart militär och försäkringstjänsteman, han var också gymnast och friidrottare. Carl Hårleman, som tillhörde den adliga Hårlemanätten, var med i laget då Sverige vann OS-guld i laggymnastik i London 1908. Fyra år senare gjorde han ännu en olympisk start, nu som stavhoppare, i Stockholm 1912. Stavhopp var en gren i vilken han blev SM-vinnare 1917 och åren 1917–1921 höll det svenska rekordet (3,88).

Erik Bergvall (1880–1950)

Erik Bergvall, född i Västerfärnebo, var svensk mästare i vattenpolo 1906 och 1909 och bronsmedaljör i OS i London 1908. Har var en av initiativtagarna vid Svenska Simförbundets bildande 1904 och dess förste sekreterare, sedan förbundets ordförande mellan 1909–1932. Vid bildandet av FINA (Internationella Simförbundet) 1908, fick Erik Bergvall i uppdrag att utarbeta sportens nya regelverk vars grundstruktur gäller än idag.

Gunnar Sköld (1894–1971)

Gunnar Sköld från Västerås skrev svensk idrottshistoria 1921 i Köpenhamn, då han blev första individuella cykelvärldsmästare på landsväg. Därefter fick Gunnar bland annat fjärde plats vid VM i Liverpool 1922 och blev fyra även i OS i Paris 1924. Under sin karriär tävlade han i tur och ordning för IK Aros, Västerås, IFK Västerås, Västerås CK och Upsala CK. Nationellt vann han tre SM-guld, varav två individuella segrar i Mälaren runt (1924–1925).

Inga-Britt Lorentzon (1936–1987)

Inga-Britt Lorentzon, född i Västerås, var en svensk friidrottare som tävlade för IFK Västerås. 1959 vann hon SM i höjdhopp och 1960 vann hon SM i både höjdhopp och femkamp. 1960 deltog hon i OS i Rom där hon blev sexa i höjdhopp. Inga-Britt Lorenzon innehade svenskt rekord i höjd med 175 cm samt var i eliten på 80 meter häck.

Inga-Britt var gift med Inge Lorentzon som också han var friidrottsmedaljör. Döttrarna Susanne och Annika var framgångsrika inom höjdhopp och häcklöpning.

Karl ”Kalle Köping” Gustafsson (1888–1960)

”Kalle Köping” debuterade i Köpings A-lag som femtonåring och var redan då en duktig målgörare. När han kom med i Sveriges första fotbollslandslag som 19-åring, skrev han historia med sitt premiärmål i Sveriges allra första fotbollslandskamp mot Norge 1908, då Sverige vann med hela 11–3. London OS 1908 blev Kalles första olympiska spel, sedan följde Stockholm 1912, Antwerpen 1920 och i Paris 1924 var han reserv. Under åren 1908–1924 spelade Kalle i samman-lagt 32 landskamper i vilka han gjorde 22 mål.

Marie Björk (1947–)

Gymnasten Marie Björk tävlade för Västerås Gymnastikförening vid tre olympiska spel: 1964 i Tokyo i sex grenar, 1968 i Mexico i fem grenar och 1972 i München i fem grenar. Björk blev svensk mästare i artistisk gymnastik 1967, 1968, 1970, 1971 och 1972. Efter sin idrottskarriär jobbade hon som idrottslärare i Västerås, de sista 15 åren innan pensionering på Rudbeckianska gymnasiet. Marie kan för övrigt stoltsera med att ha fått sin bild tryckt på ett frimärke (1972).

Märtha Adlerstråhle (1868–1956)

Den adliga Märtha från Torpa, utanför Kungsör, blev Sveriges bästa damspelare i tennis kring förra sekelskiftet och sjufaldig singelmästare i internationella svenska mästerskapen mellan 1899 och 1906. Hennes brons i London-OS 1908 blev Sveriges första olympiska dammedalj. Tillsammans med tenniskollegan Elsa Wallenberg blev hon Sveriges första kvinnliga olympier.

Märtha tillhörde dessutom pionjärerna inom dambandy (som då också kallades hockey), som målvakt i Kronprinsessans Hockeyklubb i Stockholm. Hon var den första kvinna att belönas med Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbunds (nuvarande Riksidrottsförbundet) förtjänsttecken i guld.

Uno Öhrlund (1937–)

Västerås IK:s store forwardsstjärna tog VM-guld (och EM) under sin turneringsdebut i ishockeylandslaget i Colorado Springs 1962. I Innsbruck-OS 1964 blev västeråsaren Sveriges främste målskytt med sina tio mål på sju matcher, då Sveriges landslag vann OS-silver. Tillsammans med hockeylandslaget blev han även VM-silvermedaljör (1963) samt VM-bronsmedaljör (1965). Sedan den 20 september 2019 hänger Uno ”Garvis” Öhrlunds tröja i taket på ABB Arena Nord, för att hedra hans bedrifter under åren med Västerås IK.

Walfrid Hellman (1883–1952)

Walfrid Hellman från Badelunda i Västerås var både möbelsnickare och sportskytt, medlem i Kungsholms skyttegille. Han deltog i OS i Antwerpen 1920 med svenska landslaget och vann tredje plats i lagtävlingen i armégevär stående. Under VM i Milano 1922 satte Hellman svenskt rekord i liggande på fritt gevär. Han ansågs vara en av Sveriges bästa lagskyttar under sin tid tack vare sitt lugn och sin säkerhet.