Rytterns sångfåglar

Med skönhet, snille, sång, dygder och sällskapsvett erövrade den vackra italienskan Mathilda d´Orozco (1796 – 1863) den svenska societeten på 1820-talet. Sina uppväxtår tillbringade Mathilda i den italienska staden Arno som enda barnet till en spansk ädling som tjänstgjorde vid hovet i Toscana.

När de två vännerna Fredrik ”Figge” Ridderstolpe (1783 -1852) och Josias Montgomery-Cederhielm (1785 – 1825) 1811 besökte Rom mötte de den unga Mathilda. Vid åsynen av henne intogs de båda av hennes sällsynta skönhet. ”Rom är numera endast ett tempel utan sin afgud”, skriver Fredrik i sin resejournal när Mathilda lämnar Rom. Men herrarna återfann henne senare i Bologna. Fredrik skriver ”… alla svenskars förtjusning! - en ängel till gestalt och behag, mild och liflig, begåfvad med en skön altröst, mycket musikalisk och som en sylfid i dans och åtbörder.” Men dessvärre ansåg han sig ej ha råd att gifta sig med en flicka utan förmögenhet. 

Fredrik Ridderstolpe var 1811 och 1812 i neapolitansk tjänst och adjutant hos kungen av Neapel. Vid ett tillfälle anförtroddes han att eskortera den turnerande Mathilda till Paris. I dagboken skriver han endast: ”sjutton långa nätter med Mathilda”. Även Josias Montgomery - Cederhielm tillbad Mathilda men hade också betänkligheter. Han skriver i sin journal att denna söderns ros ej borde förflyttas till mörker och kyla i det nordiska landet. 

Mathilda giftes några år senare bort med den tjugo år äldre italienske ädlingen Cenami (1775 – 1815). Men när han hastigt avled efter två års äktenskap, startade Josias en intensiv brevväxling med Mathilda. Fredrik anlitades som postiljon d´amour och det kan vara anledningen till det ihärdiga rykte som sade att Mathilda helst önskat Fredrik till make och av misstag skickat sitt ja till Josias.

Fredrik Ridderstolpe, som med tiden skulle bli landshövding i Västerås, föll emellertid också för en sångerska - den tyska Carolina Kolbe (1783 – 1878) och gifte sig med henne 1816. Liksom Mathilda var hon en skön brunett.

Ett år senare var det dags för Mathilda och Josias att sammanvigas katolskt i Wien. Till Fredrik skriver Josias att han nu anser sig som den lyckligaste av alla dödliga. På Segersjö kände gästfriheten knappast några gränser, men den livliga sydländskans håg drogs till huvudstaden med dess glada, pulserande liv, dess bildade societet, dess baler, konserter och spektakel. Paret hyrde en våning i närheten av katolska kyrkan, som den djupt troende Mathilda ofta besökte, och köpte senare Stora Frösunda gård. Mathilda lärde sig svenska på tre månader och skrev även brev på sitt nya modersmål. Paret fick fyra barn. Men efter åtta års äktenskap, med en gästfrihet som kostat pengar, dog Josias. Hans ekonomi var körd i botten. Lösöret på Segersjö, diadem och diamanter såldes. Josias mor hade dock resurser och Mathildas tjusningsförmåga kunde fortsatt dra till sig societeten på Stora Frösunda. 

Så inföll den mest lysande perioden av Mathildas liv med gäster ur diplomatiska kåren, kronprins Oscar, Geijer, Tegnér, von Brinkman, Franzén samt den unge Böttiger vars bevarade brev avslöjar att han avgudade den tjusande ”Söderländskan i Norden”.

Efter en kärleksrelation med uteblivet frieri dök det slutligen upp en man, som åtminstone hade ett företräde - han var ung. Han hette Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal (1814 – 1910), var militär men obildad, hänsynslös och obehärskad och hade få intressen utanför stallet och hästarna. Den nu fyrtiotreåriga Mathilda började ett helt nytt liv som lanthusmor på västgötska Ölanda. Hon vårdade sjuka, utbildade några av traktens fattiga flickor i husliga bestyr, odlade sin trädgård och trivdes förbluffande väl med ensamheten.

Carl Gyllenhaal fick 1849 ett fördelaktigt anbud på Ölanda. Gården såldes och söderns ros omplanterades vid 53 års ålder på Stora Ekeby i Rytterne. Som ett ödets nyck återfann hon på granngården Fiholm sitt ungdoms svärmeri - Fredrik Ridderstolpe.

På Stora Ekeby författade och komponerade Mathilda musik och startade en lördagsskola för fattiga flickor. På traktens herrgårdar bjuds även ett glatt och livligt umgänge ”med Mathilda Gyllenhaal som en allt upplysande och värmande sol”. Det är maskeradbal på Stensjö, bröllop på Vikhus, juldagsmiddag på Giresta, och slädparti till Strömsholm. Nyårsafton 1852 firas på Fiholm. Fredrik har dött och där residerar nu hans son Carl Gustaf Ridderstolpe. Som värdinna fungerar Carl Gustafs syster Virginia g. Kantzow och Carolinas bror, jägmästare Kolbe, nämns bland gästerna. Mathilda underhåller med sång innan gästerna uppför levande tablåer. Men var fanns Carolina? Var hon drabbad av sin ständigt återkommande migrän eller kan det ha varit svartsjuka? Fann söderns sångfåglar aldrig varandra? 

Nöjd med livet avled Mathilda på Stora Ekeby. Jordfästningen förrättades enligt katolsk ritual i Rytterne kyrka av änkedrottningens biktfader. Stoftet fördes sedan till Segersjö och den Montgomery-Cederhielmska familjegraven vid Lännäs kyrka.

Carolina överlevde sin man med tjugofem år och bodde som änka huvudsakligen i Stockholm med sin son. Där ägnade hon sig åt att ekonomiskt stödja unga musiker. Sitt sista vilorum fick hon i den Ridderstolpska graven på Rytterne kyrkogård.

KVINNLIGA MUSER

Kvinnor har genom alla tider sjungit, spelat och skrivit musik, men det är inte ofta som musik komponerad av kvinnliga tonsättare framförs på konserter. När det händer är det som framförs oftast sånger och pianoverk, ibland kanske ett verk för kör. Projektet Kvinnliga muser har haft som mål att visa att det finns verk av kvinnliga tonsättare för större ensembler. Verk som hittills varit gömda och kanske glömda på arkiv och i bibliotek. Under projektets gång har cirka 100 verk hittats. Projektet har pågått i Sveriges Orkesterförbunds regi främst 2008-09 men med fortsatt utgivning av musik ända intill 2012.