Hon kallades "Post-Kari"
Levde under svåra umbäranden
Post-Kari var lantbrevbärare på den tid när det ännu inte fanns järnväg i Kolbäcksådalen. Posten fraktades till Strömsholm med båt och Kari tvingades gå med sin tunga börda, hela vägen från Strömsholm till Surahammar, för att dela ut breven. Färden var lång och tröttsam. Lönen var inte heller mycket att hurra för. Hon blev ibland bjuden på mat och alkoholhaltiga drycker i stugorna och tvingades då att övernatta, när hon inte var kapabel att fortsätta sin vandring.
Var "Post-Kari" och "Post-Maja" samma person?
År 1962 kom ett brev till Postmuseet i Stockholm från Inez Jakobsson i Årby, Hallstahammar. Inez berättar i brevet om en kvinnlig postbärare som kallades "Post-Maja", som gick traden Kolbäcks station-Svedvi socken cirka en gång per vecka. Inez far, som föddes i Årby 1865, fick som ung pojke ofta gå ut för att leta efter den överförfriskade lantbrevbäraren och hennes postväska. Ibland hittades "Post-Maja" sovande vid vägkanten eller i en skogsbacke. Hon fick då åka häst och vagn till gården i Årby, där hon blev omhändertagen av bondefamiljen.
Det är svårt att veta om "Post-Maja" och "Post-Kari" är samma person, men nog finns det många likheter...
Flickan som skulle komma att kallas "Post-Kari" föddes möjligen 1824-12-31 i Bergs socken och döptes till Catharina. I kyrkböckerna kallas hon "Cajsa" och arbetade som "löspiga". En så kallad "lös" piga arbetade vid olika gårdar och saknade fast tjänst.
Vem minns Post-Kari?
I början av 1980-talet besökte Kolbäcksparet Inga-Greta och Stig Pettersson Postmuseet i Stockholm där de fann ett fotografi som föreställer Post-Kari. Deras nyfikenhet och sympati väcktes. Med fotografiet som förlaga skapade de tillsammans ett vackert tygkollage som skänktes till ABF i Kolbäck.
Inga-Greta och Stig kontaktade Vestmanlands läns tidning, med förhoppning om att en artikel kanske skulle kunna leda till upplysningar om ”Karis” mystiska levnadsöde. Var föddes hon? När dog hon? En liten artikel med rubriken ”Vem minns Post-Kari”? publicerades i tidningen hösten 1983.
”Du gått din vanda väg i regn och sol, i snö och storm och alla sorters väder.
Du ägde säkert ingen söndagskjol och vägens damm har fläckat dina kläder.
I väskan bar du post till rik och arm.
Din mat vid bondens middagsbord du fick och tog gärna sup om du blev bjuden.
Men om du raglade om hem du gick, Ja det förlät dig nog den gode guden.
Har någon make vilat i din famn?
Vem var din far och vilken var din moder?
Vi vet ej, ingen nämnt ditt efternamn. Du var blott Kari utan son och broder.
Vad sökte du i livet? Var det så att du var nöjd med friheten och födan? Nog blev du trött av att bara gå och gå, med litet tack för all den trägna mödan.
Din slitna sko har gått sitt sista steg, och brukspatron sin tidning fick med båten. Nu i vår Herres vigda åkerteg du vilar tryggt,
fast glömd och obegråten.”
Dikt av Frida Eriksson