Supersvenskt

Olof Arborelius var prästson från Orsa i Dalarna där han föddes år 1842. Hans öde avgjordes den dag professorn vid Konstakademien och den berömde koloristen Johan Fredrik Höckert besökte prostgården i Orsa. Höckert insåg Olofs talang och rekommenderade pappa prosten att låta sonen söka in vid Konstakademien. Trots föräldrarnas tveksamhet blev det också så.

Vid 18 års ålder var Olof inskriven som elev vid Konstakademien med Edward Bergh, Richard Bergs far, som lärare. Olof blev en framgångsrik elev och fick under sin studietid 1860–1868 årliga belöningar och efter avslutad utbildning den Kungliga Medaljen. Detta gjorde det möjligt för honom att resa till Düsseldorf, Italien och slutligen Paris, vilket fick stor betydelse för Olof. Ute vid slottet Fontainbleau ”stod paraplyerna som spön i backen”, det vill säga i stället för att sitta i en atelié tog konstnärerna nu med pensel, palett, färg och paraply så att de kunde måla direkt inför motivet. Något som var nytt för en landskapsmålare. Målningen fick en annan lyster, penseldragen blev bredare och djärvare.

Efter Olofs många resor ute i Europa blev längtan hem till Sverige stor och han skriver vid ett tillfälle ”Nej, Sverige, dig vill jag måla, kärare är mig en gammal nerrökt bastu på en sandbacke i Dalarna än die Jungfrau i all sin glans tronande bland molnen”. Redan 1880 finner vi honom med familj installerad i den Söderhielmska flygeln vid Engelsbergs herrgård.

Olof blev inspirerad av det sköna Bergslagslandskapet. Här tillkom hans mest berömda målning ”Utsikt över sjö i Vestmanland” år 1893. Sjön Snytens södra ände, (Riddarholmsviken på 1700-talets kartor), med omkringliggande skog, en gammal uppdragen bergslagseka och den lite längre ut liggande Riddarholmen utgör motivet. Här uttrycks alla de lärdomar som Olof tagit till sig.

Molnformationerna och speglingarna i vattnet visar en lugn, stilla sommardag. Penseldragen är djärva, nästan impressionistiska. Vi ser stranden i gråbrun färg och ökan som en extra accent. En utsökt svensk sommarbild. Tavlan är älskad av många och hänger då och då uppe på Nationalmuseum i sällskap med verk av Ernst Josephson och C.F. Hill med flera av förra sekelskiftets målare.

Olof blev en ledargestalt för de konstnärer som i slutet av 1800-talet samlades till en konstnärskoloni i Engelsberg. I denna ingick, förutom Olof, Arvid Mauritz Lindström, Ernst Lundström, Axel Fahlcrantz och Hjalmar Norrström. Stationssamhället Engelsberg som började växa fram fylldes plötsligt av konstnärer i vackra kläder och hattar. Kolonin höll samman ett 20-tal år innan artisterna skingrades eller samlades till sina fäder.

Hur ser det ut idag vid platsen för Sverigetavlan? I förgrunden ”stör” några stora lövträd utsikten. Annars är den sig ganska lik även om strändernas träd blivit yvigare och ökorna allt äldre och mer gistna. På ett litet skjul ett tiotal meter från stranden sitter en fotokopia av just ”Utsikt över sjö i Vestmanland”. Det har sagts att bilder kan tjäna som predikan, en predikan om en orörd naturs helande inverkan på mänskligt psyke. Här finns både naturen och dess representation som konst. På en enkel träbänk vid stranden kan man finna tid för eftertanke.

Avlutningsvis bör nämnas att Olof, förutom att vara målare, också kämpade för konstnärernas förbättrade studie- och arbetsförhållanden. Han blev lärare och slutligen professor vid Konstakademien. De som var med honom i Engelsberg har vittnat om att han var en varmhjärtad, glad och musikalisk person som spred glädje omkring sig och stod på god fot med det gamla brukets smeder, hyttarbetare och gårdsfolk.