Kärrgruvan-Västerås tur och retur år 1876

Författare: Helena Bure Wijk

1800-talet

Hösten 1876 öppnades möjligheten att resa med tåg mellan Kärrgruvan och Västerås, en resa som tog närmare fem timmar i anspråk. Den järnvägssträcka vi numera känner som ”Mälarbanan”, möjliggjordes tack vare en idé som väcktes i slutet av 1800-talet.

En järnvägssträcka mellan Stockholm och Västmanland

År 1871 bildades järnvägsbolaget ”Stockholm–Västerås–Bergslagens Järnvägar”, (SWB) och fyra år senare kunde tågen börja rulla mellan Tillberga och Köping. Ett år senare, 1876, öppnades linjerna mellan Tillberga och Ängelsberg (samt Tillberga och Tomteboda utanför Stockholm).

Det fanns önskemål från många håll om en järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Västmanland, men inledningsvis fanns stora svårigheter att finansiera det hela. Banan kunde till slut anläggas tack vare ekonomisk hjälp av Stockholms stad.

Dagliga resor mellan Västerås-Kärrgruvan

Måndagen den 4 september 1876 öppnade man upp för persontrafik på sträckan Västerås – Tillberga – Kärrgruvan. De dagliga resorna mellan Kärrgruvan och Västerås gick av stapeln klockan 6.25 varje morgon och närmare fem timmar senare, klockan 10.40, anlände tåget på perrongen i Västerås. Även sträckan Kärrgruvan – Ängelsberg var öppen för persontrafik, med en avgång i vardera riktningen, varje ”söcknedag” (vardag).

Byggde ut järnvägen

Bolaget ”Stockholm–Västerås–Bergslagens Järnvägar” gick med vinst och slog sig samman med ”Stockholm-Westerås-Bergslagens Jernvägsaktiebolag” 1897. Nu byggde man ut banan med förbindelselinje mellan Kolbäck och Ramnäs. Från Ängelsberg sträckte sig snart banan till Ludvika och Vansbro.

Åren 1906, 1908 och 1922 köpte bolaget ”Sala-Tillberga Järnväg”, ”Enköping-Heby-Runhällens Järnväg” och ”Norbergs Järnväg”. SWB kom att förstatligas år 1945 och upptogs av SJ (Statens Järnvägar). Det vi numera känner som Mälarbanan är delar av dåtida bana, sträckan Stockholm-Köping-Örebro.