Mangelbrädet är ditt – om du vill ha mig!

Författare: Susanne Cassé
1500-1900
Spara
Kanske lät det inte riktigt som i rubriken ovan vid ett frieri förr i tiden, men faktum är att mangelbräden var väldigt populära som just friargåvor. Faktum är också att det föll på kvinnans lott att sköta omvårdnaden av husets alla textilier. Idag skulle ett frieri med löfte om en fin mangel kanske inte landa i alltför god jord, men mangelbräden har varit mycket omtyckta av ägarna och därför sparats till framtiden. På Västmanlands läns museum har vi fler än 90 mangelbräden i föremålsmagasinet.

Friargåvor var vanliga i det gamla bondesamhället. De var tillverkade av den förhoppningsfulle friaren själv och ofta av hög hantverksmässig kvalitet. Det gällde för friaren att visa den tilltänkta hustrun vad han gick för. Tog kvinnan emot gåvan visade hon att intresset var ömsesidigt.

Förr i tiden hade man stortvätt två gånger om året. Tvätten lades i blöt ett par dagar i förväg och bars sedan till tvättstugan där man hade kokat upp vatten i ett stort bykkar tillsammans med lut och björkaska. Smutstvätten kunde antingen ösas ren eller kokas om den var av bomull. Den skulle också gnuggas med såpa mot en tvättbräda och sedan bäras iväg för sköljning. Det gick åt stora mängder vatten vid textiltvätt eftersom tvätten skulle ösas många gånger om. Ofta placerades tvättstugorna vid någon form av vattendrag. Själva sköljningen gjorde man direkt i vattendraget och när allt var klart skulle tvätten bäras hem för torkning och mangling.

Det går inte att säga hur länge mangelbräden har funnits och använts. Det äldsta som finns i länsmuseets samlingar kan vara från slutet av 1500-talet. Det yngsta daterade är från 1879, men mangelbräden användes på sina håll ända in på 1900-talet. Mangelbrädet användes tillsammans med en kavel som det fuktade tyget lindades runt. Därefter pressades och rullades kavel och tyg mot en plan yta tills tyget blev slätt och fint. Det var precis som tvättandet ett tungt arbete eftersom det krävdes stor tyngd på mangelbrädet för att få effekt.

Länsmuseets mangelbräden är alla olika och väldigt vackra! Vi hittar mönster av hjärtan, stjärnor, vindhjul, rosetter, blommor och olika geometriska figurer. Ofta har man använt karvsnitt eller uddsnitt för att skapa mönster. Ibland har till och med handtagen dekorerats eller formats som hästar eller andra djur. Mitt bland alla mönster hittar vi också initialer och årtal som ägarna ristat in. Vilka var de, dessa människor som ristat in alla initialer? Och vad står årtalen för? Är det året för bröllopet, födelsedagarna för brudparet, eller kanske barnens födelseår? Tyvärr har vi ofta ingen information kvar om tidigare ägare och kan inte säga vad initialerna eller årtalen står för. Vi ser dock att mangelbrädena är väl använda och en del av dem är till och med lagade.

Lästips

Bringéus, Nils-Arvid red: Arbete och redskap, s 377 ff, 1973

Knutsson, Johan - Hallgren, Sören: Friargåvor: från klänning till trolovning, Nordiska museet 1995

Mickelsson, Hilding – Svensson, Ingemar: Friargåvor – och annat grant, 1982