Tjugondedagen – Sankte Knuts Dag
Veckans åminnelsedag
Men dess oaktat fortsatte julölsdrickandet ytterligare en vecka. Ungefär då slutade nämligen i förkristen tid den hedniska julen, kulminerade i midvinterblotet, en offerfest med anledningen av ljusets återvändande. Västeråskalendariet redovisar emellertid den 13 januari som oktav till Epiphania Domini, d.v.s som mindre fest "åtta dar" (en vecka) efter "herrens uppenbarelse" (trettondagen).
I slutet av 1600-talet flyttades Knutsdagen till den 13 januari. På därefter tillkomna runstavar - så även på den i Munktorps kyrka befintliga - liksom runkalendrarna markerade dagen med ett upp- och nedvänt dryckeshorn. Julölet skulle vara urdrucket och gästabudsfröjden förbi. Markeringsvarianter var en öltunna utan tapp och en piska, även som ett skäggigt kungahuvud. Knut den Helige, Danmarks helgonkonung, och helige hertig Knut - Sankte Knut - förväxlades nämligen. Fortfarande ifrågasätts om inte den 13 januari borde vara den förstnämndes årsminnesdag. Några hållbara bevis för detta kan emellertid inte presenteras. "Tjugondag är knut, då skall man dricka ölen ut" och "Tjugondag Knut körs julen ut" är och förblir fortbestående ordstäv och minnesregler.
Anndag trätt är jula slätt" och Sankte Knut körer julen ut.
Knut (Canutus) kan närmast översättas med "den faste". Hans dag var helgdag fram t. o. m 1771. Att hugga i skogen på Knutsdagen var inte tillrådigt. Björnen som då legat i ide halva tiden, vände på sig och kunde då lätt väckas.
Västerås-kalendariet erinrar den 10 januari Paulus eremiten, även kallad den förste eremiten. Under späkningar och andaktsövningar tillbringade han 60 år av sin levnad ensam i en grotta i den egyptiska öknen. Den kyrkliga konsten framställer honom klädd i palmblad tillsammans med en korp och två lejon. Den tama korpen hämtade varje dag en halv kaka bröd åt sin herre. Lejonen grävde hans grav. Paulus eremiten, som påstås ha dött bortemot mitten av 300-talet i en ålder av 113 år, blev korgmakarnas och mattvävarnas skyddshelgon.
Efterföljande dag, den 11 januari, då Hugo sedan 1901 har namnsdag - tidigare Hyginus - ansågs förr som den riskablaste av årets 33 Tycho Brahedagar, olycksdagar som det sena 1500-talets danska astronom helt oförskylt gett namn åt.
Tjugondag är knut, då skall man dricka ölen ut.
Tjugondedagsmarknaden, som medeltiden ut och även senare hölls på isen utanför Enköping, besöktes av borgare från Arboga och Köping. Den tillfrusna Mälaren gjorde kommunikationerna bekväma.
Att "slå knut på julen" har under seklernas lopp varit ett kärt nöje, förknippat med en otrolig mängd seder och bruk, ceremonier och upptåg. Ingen jul utan julgran. Ändock är denna tradition här i inre Mälardalen blott halvannat århundrade gammalt. Tidigare satte man utanför boningshuset ett par julruskor - avkvistade granar med den gröna toppen kvar. Bakom denna sedvänja, härstammande från avlägsen forntid, skymtar en uttalad önskan om att föra livskraft till gården. I såväl Arboga som Köping och på omgivande landsbygder skulle familjen "dra till knuten" på tjugondag Knut. Att mat och dryck, lekar och dans hörde till var en självklarhet. Stadssocieteten avslutade förr julfirandet med den traditionella Knutsbalen, i Köping anordnad på rådhussalongen. Den offentliga - halvsekelgamla tjugondags-Knutsdansandet kring granen på torget markerar numera slutet på julen. I hemmen är det julgransplundringen - mammornas mardröm - som utgör finalen.