Tornet i skogen

Artikelförfattaren minns när han som liten skulle gå på skogspromenad med sina kamrater på förskolan Humlan. Målet för utflykten var att titta på ”Vattentornet”. Ur ett barns perspektiv var tornet ofantligt högt och samtidigt lite läskigt. För det kanske var som i fantasin, att högst upp i tornet satt en prinsessa fängslad, precis som i bröderna Grimms folksaga om Rapunzel.

Vattentornet har tornet kallats i vardagligt språkbruk. Namnet fick artikelförfattaren att som liten föreställa sig att tornet var fyllt till bristningsgränsen med vatten. Men tornet har aldrig innehållit vatten, utan inuti finns det bara en lång spiraltrappa upp till toppen. Det missvisande namnet har tornet säkerligen fått för att det ligger intill Fagerstas tidigare vattenverk. Tornet i skogen är varken ett vattentorn, utsiktstorn, brandtorn eller en minaret, utan det är ett luftbevakningstorn. 

Luftbevakningstornet uppfördes 1944, samma år som Fagersta blev en stad. På ett sätt bidrog första världskriget till att tornet sedermera kom till, för det var då som flygplan användes för första gången i en väpnad konflikt. Under kriget blev det neutrala Sveriges luftrum kränkt av åtskilliga utländska flygplan, och den militära ledningen insåg vikten av ett väl utbyggt luftbevakningssystem för att kunna försvara det svenska luftrummet. Trots detta var inte luftbevakningssystemet fullt utbyggt förrän 1941, två år in på andra världskriget. Förutom bemannade luftbevakningstorn byggda för ändamålet använde sig försvaret av redan befintliga byggnader såsom kyrktorn, fyrar och silor.

Syftet med luftbevakningstornen var att de snabbt skulle kunna upptäcka fientliga plan i närområdet. Observationerna skulle sedan meddelas till en ledningscentral, som i sin tur skulle larma jaktflyg, luftvärn och flyglarmcentraler.

Luftbevakningstornen var placerade på strategiska platser - dels längs Sveriges landsgräns, dels inne i landet. Objekt som var sårbara för bombattacker, såsom hamnar, flygfält och försvarsindustrier, var dessutom ofta försedda med luftvärnsbatterier. Eftersom Fagersta bruk AB var en krigsmaterielleverantör, i och med att de tillverkade både gevärspipor och granathylsor, var bruksområdet ett potentiellt bombmål i händelse av krig. Därför bestämde sig företaget för att uppföra ett luftbevakningstorn på höjden ovanför staden, med god överblick över bebyggelsen.

Arkitekten Cyrillus Johansson (1884-1959) fick uppdraget att bygga tornet. Hans kontor låg visserligen i huvudstaden, men han var Ludvikas stadsarkitekt och redan flitigt anlitad av Fagersta bruk. Han byggde huvudkontoret för Fagersta bruk, då ett av Sveriges största och modernaste kontor, och stod för ritningarna till både rörverk och valsverk. På 1940-talet, och i viss mån än idag, var Fagersta bruk synonymt med Fagersta, och samtidigt som arbetet med luftbevakningstornet pågick ritade Johansson stadsplanen för Fagersta. En brukskyrka, en brandstation och flera bostads- och affärshus skulle det bli till slut. Totalt genomförde Cyrillus Johansson ett 30-tal större arbeten i Fagersta, varav några som aldrig realiserades. Det är ingen överdrift att säga att hans byggnader skulle få stor betydelse för stadsbilden i industriorten Fagersta.

Tornet som mäter 26 meter över marken är robust byggt i gult fasadtegel, vilket är ett utmärkande drag för Cyrillus Johansson. Interiören består av en spiralformad trappa som leder upp till en vaktkur med omgivande balkong, och tornet kröns av en spira med vindflöjel. Särskilt de små fasettslipade fönstren i betongglas är en rolig detalj som visar på Cyrillus Johanssons lekfulla formspråk.

När luftbevakningstornet stod klart 1944 stod det samtidigt klart att det inte längre fanns något behov av ett luftbevakningstorn. I och med att andra världskriget närmade sig sitt slut var eventuella bombardemang mot brukets industrier inte längre sannolika. Dessutom hade radartekniken blivit så pass utvecklad under 1940-talet att försvarsmakten inte längre enbart behövde förlita sig på optisk luftbevakning, och luftbevakningstornen hade i princip spelat ut sin roll. Under bantningen av försvaret på 1990-talet beslutade Sveriges riksdag att samtliga luftbevakningstorn skulle rivas inom tio år.

Majoriteten av tornen revs, och idag finns det bara ett fåtal kvar. Men att luftbevakningstornet i Fagersta är formgivet av en etablerad arkitekt är unikt och troligen något som inget annat luftbevakningstorn i Sverige kan stoltsera med. Detta var en bidragande faktor till att tornet den 21 februari 2013 blev förklarat som byggnadsminne av Länsstyrelsen i Västmanland, så nu kan tornet i skogen fortsätta att vara en inspirationskälla till framtida barns fantasier och sagostoff.