"Gröna snusket"

En nödvändig historia

Författare: Mats G Beckman, Sala hembygds- och fornminnesförening
1890-1960
Spara
Gröna Snusket, stadens pissoar och bekvämlighetsinrättning, var både älskad och hatad, och något av en institution i Sala. Den var belägen efter Södra Esplanadens västra sida vid planket som vette mot stadshotellets sommarpaviljong. Denna servering tillkom 1890 och kanske var det då som Snusket uppfördes eller rent av något tidigare då stadshotellet byggdes.(1)

Pissoaren var präktigt uppförd med smala gjutjärnskolonner och järnplåtsväggar – allt i grönt förstås, som tillnamnet antyder – och ett finmaskigt järngaller överst som ventilerade ut urinstanken mot gatan. Dess centrala placering tyder på högre status i sina unga år än vad den kom att få senare. Man kan förstå att skärmskyddet kom att fungera som ett tillhåll för intagande av vissa drycker – Systembolaget i gamla stadshotellet låg ju alldeles intill. Inne i pissoaren satt dock ett manande anslag att iakttaga om viss stil. Det stod: ”Ordna klädseln före utgåendet”.2

Signaturen Fjodor på Sala Allehanda närde en hatkärlek, kanske med betoning på kärlek, till Snusket. Han skrev ett flertal dikter i ortstidningen där han raljerade om pissoaren. En av dessa löd:

Gröna Snusk, vår längtans mål! / Sala stads Clenodium!

Du är byggd av härdat stål, / Vördaste Commodium.

Hela året är Du grön / liksom klorofyllet.

Mången, som ses stå i kön / är dock röd i nyllet.

 

Gröna snusk, Du bästa arv / från ett hedniskt tidevarv!

Kungar abdikerar ofta. / Hus och länder slås i smulor,

Men vårt snusk skall alltid dofta, / Som ett färdstall fullt av mulor.3


En annan dikt på delvis annat tema och uppfräschning gick så här:

Förargelsens hus, med en doft av Paris, / är nymålat och elegant.

Där tömmer vi ölflaskor halvdussinvis, / och ser mången vit elefant.

Ett stenkast från riksvägens brus / står detta förnämliga hus.4


Fjodor drog det hela till sin spets genom att i en artikel påstå att han ifrån en anonym välgörare fått en ”exakt och välgjord modell” av Gröna Snusket, med en bifogad dikt där det kunde läsas:

Nu bästa Fjodor är tiden inne / att av snusket göra ett salaminne

att säljas i stadens affärer / till turistande grevar och pärer.


Dikten var undertecknad ”Älskare av souvenirer”. Till saken hör att frågan om att ta fram bra Sala-souvenirer var ett kärt ämne i ortsbladet under den här tiden. Fjodor fann idén god och ville låta tillverka tusen souvenirer av modellen för försäljning. Vidare önskade han att den hemliga upphovsmannen tog kontakt med ”Salapressens sanitetsavdelning” för avtackning. Naturligtvis var detta ett skämt av Fjodors märke, väl i paritet med hans ikoniska dårdikter.6

Politikerna vaknade

Politiskt hade man vaknat i frågan om Snusket. År 1957 skissade Drätselkammaren på ett förslag om att uppföra en ny bekvämlighetsinrättning, belägen vid Vasabron, med manlig såväl som kvinnlig avdelning och med anställd personal för utlämning av nycklar.6 Året därpå skrevs om Hälsovårdsnämndens vilja att få bort Gröna Snusket och få en tidsenlig ersättare och att förslag till en sådan skulle inkomma inom en månad. Det framkom att frågan varit på tapeten under ett femtontal år.7 I början av juni 1960 annonserades att Snuskets tid var ute och den skulle rivas snarast möjligt. Den nya bekvämlighetsinrättningen beräknades inte vara klar förrän till hösten, så under mellantiden fick den nödige vackert pallra sig iväg till busstationen eller Parkstugans toalett!8

Så revs Gröna Snusket en torsdagsmorgon den 16 juni 1960. Den drogs omkull av en grävmaskin och fördes, som det står i artikeln, ”till okänd ort.” Journalisten skrev vidare: ”Därmed försvann en byggnad, som har spelat en viktig roll i stadens liv. På vårarna har den prytts med företrädesvis nonfigurativ konst, den har lövats till midsommar och den har ägnats skir poesi i ortspressen.”9

1Sala Allehanda 30/10 1965. Egentligen en artikel om föreningen Hvita Bandet som på ett odaterat foto säljer varm mjölk från en kiosk vid torget. I bakgrunden längre ned efter Esplanaden syns Snusket. I artikeln gissar man tiden omkr. 1910. Just det året nämnt f.ö. i Sala Posten 4/4 och 9/12. För första gången vad jag kunnat se.

2Odaterad tidningsartikel.

3Sala Allehanda 22/5 1954.

4Sala Allehanda 19/8 1955.

5Sala Allehanda 13/10 1956.

6Sala Allehanda 7/8 1957. Dock blev slutresultatet av annat slag, man slopade den anställda personalen för att få ner kostnaden.

7Sala Allehanda 11/6 1958.

8Sala Allehanda 8/6 1960.

9Sala Allehanda 17/6 1960.


Särskilt tack till Tjalle Forsberg för fotobidrag.